Statyerna vid porten

Uppdaterat
Det här är statyerna som omger porten till jobbet. Jag förstod inte statyernas symbolik, men Jesper som googlade lite hittade en uppgift om att figurerna är Livet och Döden. Den vänstra som måste vara Livet, har klänningen nedhasad till midjan och gör vadå med sina bröst? Den högra som måste vara Döden, har på sig klänningen, men visst skyddar hon sig med händerna? Mellan dem, över portöppningen, finns den lilla puttifiguren som ser rätt ansträngd ut. Ännu längre upp på fasaden finns tiden med sitt timglas och en rad bistra mans- och kvinnohuvuden som tittar fram.

Innan byggnaden blev Stockholmssystemets huvudkontor och sedermera Systembolagets, så var det kontor för försäkringsbolaget Thule. Jag tycker inte det hjälper i tolkningen av statyerna. För övrigt så lär Olof Palmes far och farfar varit chefer i huset på den tiden. Men det är inte heller till någon hjälp.

(Om ni klickar på bilderna kan ni få se dem i större upplösning)

RIMG0439RIMG0440RIMG0483RIMG0482RIMG0478RIMG0459
RIMG0441
RIMG0456


RIMG0461
RIMG0462RIMG0463RIMG0464RIMG0466RIMG0465RIMG0467

”Jag har ju jobbat med de här frågorna i tio år”

Idag får jag ett nytt argument att ta till när jag diskuterar på jobbet: ”Jag har ju jobbat med de här frågorna i tio år”. Idag är det nämligen tio år sedan jag började jobba på Systembolaget.

Jag minns att det var en regnig dag när jag började som vikarie. Det var lite förvirrande första dagen och jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till vad folk sa. De första dagarna höll vi på med utskick av försäljningsstatistik och jag fattade snabbt hur det funkade och att det var ett rätt ineffektivt sätt som det gjordes på. Steg för steg började jag effektivisera arbetet, och vad jag gjorde måste ha märkts, eftersom jag fick erbjudande om fast anställning efter mindre än tre månader.

Idag skickar vi allt elektroniskt, men då skulle data skickas även på diskett, fax och på papper. Det som när jag började tog tre dagar att få iväg tar nu några timmar och kvaliteten är mycket högre idag.

Jag har i stort sett haft samma arbetsuppgifter under alla år, det är i år som jag har börjat med nya uppgifter och för tillfället tar det all tid. Mest har arbetsuppgifterna handlat om rapportering i olika former, skapande av analysunderlag, analyser och systemutveckling.

Under dessa år har jag trots att jag gjort samma saker jobbat på fyra avdelningar, två byggnader och suttit i tio olika rum.

En hel rad chefer har jag haft och är nöjd med de flesta. De som jag hade som avdelnings- och sektionschef när jag började, Björn och Björn samt min nuvarande enhetschef Stina är de som jag är mest nöjd med. De är nog de som fått mest utväxling av min arbetstid. Björn och Björn har jag fått arbeta med mycket även efter det att de slutade chefa mig. Ska man vara en bra chef för mig ska man vara bildad, påläst och klipsk och kunna diskutera saker. Förra VD var också väldigt påläst och rolig att diskutera med.

En fråga jag fick för många år sedan fick oväntade konsekvenser. Jag fick en fråga om det fanns något mönster mellan de utbetalningar som skett till dem som var åtalade för mutbrott och vad som syntes i databaserna. Jag gjorde en sammanställning med utbetalningarna och butikens beställningar av några artiklar som fanns på ett kampanjblad med bonuspoängvärden. Det stämde oftast på kronan mellan vad som beställdes en månad och vad som utbetalades månaden efter. Det fick jag först vittna om i tingsrätten 2005 och senast i hovrätten 2008. Det var verkligen ingen trevlig upplevelse att vittna i tingsrätten, men i hovrätten gick det snabbt. Jag såg senast i vintras en av de dömda i pressen, där han fortfarande förnekade sin skuld. Ynkligt.

Nu har jag ju inte jobbar tio år effektiv tid, utan varit hemma med Viggo och Klara också. Det var när jag var hemma med Viggo som muthärvan exploderade i media och det var rätt tungt att följa det via medierna. Viggo hade inte så mycket att säga om saken. Ansvaret hamnade till slut där det hörde hemma: hos brottslingarna.

Om det är något jag gärna hade gjort under dessa år, så hade jag gärna fått använda mina språkkunskaper mer. Några gånger har jag fått prata eller skriva på ryska, talat stapplig engelska på telefon, men en gång har jag faktiskt pratat skotsk-gaeliska med en irländska som hade ett äktiriskt namn.

Jag har inget jätteförråd av anekdoter, det får man inte vid Kungsträdgården, men jag har varit på en resa till Värmland som förutom sjukhusbesök mitt i natten även medförde förhandlingar om sopor på en nudistcamping (men just de sakerna var det inte jag som gjorde). Den enda utlandsresa jag har gjort i tjänsten gick till Puttgarden och Helsingør, men det kanske ska gå att komma lite längre nästa gång?

Tio år på jobbet betyder även tio år som tågpendlare. I onsdags fick jag för första gången på dessa år evakuera ett tåg på linjen och klättra över till ett annat tåg. Det hela var rätt odramatiskt, men eftersom jag egentligen var på väg för att hämta barnen var det ändå oroligt. När jag förstod att tåget satt fast hade jag hittat en nödhämtare i form av morfar som kunde hämta barnen, men han skulle iväg senare, så det fanns en tidspress trots allt. Det var andra gången som jag var tvungen att hitta nödhämtning, för det mesta går tågen väldigt bra.

Jag trivs väldigt bra med pendlandet. Särskilt efter att MP3-spelarna kom är det för det mesta väldigt trevligt att sitta i lugn och ro med musik i öronen och kunna plugga som jag har gjort 50-100% några terminer, eller bara läsa böcker. Det är väldigt skönt att slippa höra allt stoj runt omkring och kunna få koncentrera sig på det man för tillfället helst vill göra. Rätt ofta är det man helst vill göra att sova och jag är en mycket van fåtöljsovare nu. Ibland när jag inte lyckas somna i sängen brukar jag pröva med att sätta mig i en fåtölj ett tag. Det blir dock aldrig lika bra som på tåget.

Tio års jobb betyder även tio års luncher. Vi har personalrestaurang och det är en välsignelse. Jag avskyr när jag tvingas gå ut och äta eftersom det tar sådan tid. När vi är flera som ska iväg så brukar jag säga att jag är för lunchdiktatur; jag går dit de andra bestämmer utan att knota. För tillfället har jag faktiskt ledsnat på personalrestaurangen och har med mig matlåda. När jag själv bestämmer lunchmat blir det samma sak varje dag i några månader. Jag försöker komma undan när folk undrar om det inte är enformigt med att det faktiskt inte smakar identiskt varje dag, men jag hade ärligt talat inte haft något emot ifall det verkligen gjorde det. Det är ju gott!

Min gissning om framtiden är att det säkert kommer att komma förändringar, både inifrån och utifrån. Företaget har en ny VD och snart en ny strategisk plan, det kommer säkert att märkas och omvärlden förändras hela tiden och det driver också förändringar. Och min inställning till det är: det blir nog kul.

Topplista

En kollega dammade av en gammal tabell och gjorde en topplista för de mest säljande artiklarna som har en uttalsbeskrivning:

UTTAL AR MANAD_ID Liter
frejschene’t                                       2009 4 31 742
a’sti tschintsa’nå                                 2009 4 31 235
markä’s de månistrå’l                              2009 4 23 216
båschålä’ råja’l                                   2009 4 22 518
ma’si kampåfiå’rin                                 2009 4 20 735
tschä’pöl hil                                      2009 4 16 481
Måselant’ Klassik                                  2009 4 11 685
schatå’ båne’                                      2009 4 10 359
dåpf bryt                                          2009 4 8 238
prängs ålive’                                      2009 4 7 327

En översatt vision

Κατεγάζομεθα αγαθὸν ἔθον τοῦ πινόντος, ὅπου πάντες δυνῶνται πίνειν οἶνον καὶ σίκερα ἡμῶν μὴ βλάπτοντες εαυτοὺς ἢ ἑτέρους.

Så lyder mitt första försök att uttrycka jobbets vision så att en grekiskspråkig invånare i Palestina för två tusen år sedan ska förstå.

Jag är osäker på ὅπου och funderar på om inte ἵνα skulle passa bättre.

Reklammiss?

På väg från kursen som jag har gått några dagar såg jag följande affischtavla vid Olof Palmes gata/Vasagatan:

Jaha, vilken affär säljer drycker runt hörnet? (Ursäkta oskärpan, men de flesta ser vilket företag det är.)

Jaha? Det är visserligen inte 50 meter dit bort, men hur ska associationerna gå om inte till den närmaste affären med drycker? ”Prova frukten av en sund livsstil”…

Butikspraktik

Den här veckan kommer jag att praktisera några dagar i butiken i Gränby centrum. Idag var första dagen och jag har hunnit med detta:

  • krossat fyra flaskor när jag välte ett par kartonger,
  • suttit kassan och sålt,
  • visat var olika flaskor står,
  • fyllt en massa hyllor och kört kartonger med och utan flaskor in och ut från lagret.

Jag har inte

  • kollat leg, kunderna jag hade var närmare pensionen än myndighetsdagen,
  • kunnat ge vintips. Jag vet inte ens om vinet de frågar om är rött eller vitt. Tur för kunderna att de som jobbar där på riktigt är så kunniga.

Motböckerna

Jag har sorterat motböckerna och skrivit in basuppgifterna för de senaste för att få en komplett förteckning över min motbokssamling (pdf). Jag kommer att skriva in detaljerna som saknas senare och lägga in bilder på motböckerna. Det är några till på ingång och jag kan snart stryka två bolag från listan över bolag som jag saknar motböcker från.

För övrigt så testade jag boksorteringsalgoritmen och har bättre underlag för en simulering nu.