Vad är då temat som gjorde att jag valde att krångla till det så? Jo, Minecraft, barnens favoritspel. Viggo fick göra en modell av huset på Xbox (som jag av någon anledning missade att skriva ner rätt dimensioner från och fick brist på delar) och Klara hjälpte till att langa delar och att dekorera.

Inte så komplicerat att mäta upp på degen.

Bitarna tillskurna när de precis tagits ut ur ugnen.

Många kvadrater.

Jag kom fram till att det inte krävdes riktiga block (kuber) utan att jag kunde bygga med vinklar som gick snabbt (nåja) att sätta ihop.

Världen med ett typiskt minecrafthus.

Ett träd.

Blå pyntgele ska markera ett fönster bestämde Klara. Lite vitt till vänster är snö.

Gräsblock.

Så… nästa år då? Få bitar och stora! Det här tog en evighet att göra.

Men det har inte varit sträckan som har fått mig att tveka utan träningen. Att ta mig ut i kylan och springa två-tre mil varje helg från och med februari. Men det värsta som kan hända är väl att jag inte kommer i mål på den tid jag vill, och det är ju inte hela världen, eller hur?

Så nu ska jag skruva i dubbar i mina gamla löparskor för att kunna ta mig ut oavsett väder. På måndag är det slut på vilomånaden och då börjar jag följa ett löpprogram från marathon.se som jag har tänkt följa tills februari då jag kommer byta till ett annat löpprogram som jag tror är effektivt.

Det här blir spännande.

I slutet av december började jag om försiktigt precis som jag gjort i januari 2011. Strategin var klar: kör samma program och lyssna på kroppen. Förutom under en förkylning i mars har jag kunnat springa tre gånger i veckan sedan dess. Jag har gett mig ut i ur och skur och när jag glömde löparskorna i Umeå sprang jag några pass i mina vardagsskor. Jag kallar det en av mina superkrafter.

Vad har jag lärt mig under det här året? En upptäckt är att jag blir hypokondriker före lopp och sitter nu på fredagskvällen och känner efter om jag har halsont eller inte. Lite snorig var jag förut idag också.

En sak jag testade var att pulsträna: att springa utan att hålla ett visst tempo, utan i stället hålla pulsen i ett visst intervall. Nedan syns utvecklingen av hur snabbt jag har sprungit med samma puls sedan i våras. Och längre tid också, den första intervallen i februari var 10 minuter, den sista i slutet av augusti var 25 minuter.

Sakta men säkert gav träningen effekt.

Och under året lärde jag mig också mig det omvända – att utebliven träning gör att man förlorar konditionen väldigt snabbt. Man kan inte förlita sig på någon grundkondition som någon tyckte verkade god när man ryckte in i lumpen på Arlanda för 20 år sedan, kondition är färskvara och förfars snabbt.

Så hur går det då? Godkänt är under två timmar. Väl godkänt är snabbare är förra gången (1:55:22) och för MVG krävs en tid på runt 1:52. Någon gång mellan 18:05 och 18:15 kan du se mig gå i mål här. Under loppet kan du följa mina tider här.