Herrtidningar

Nu när jag kan köpa kläder som både sitter bra och ser bra ut så tänkte jag att jag skulle köpa någon modetidning för män. När vi var ute på Coop Forum i Gränby för några veckor sedan kom både Kerstin och jag på att vi skulle titta i tidningshyllan. Jag stod där och tittade när hon kom och så sa jag “Jag tänkte köpa någon modetidning, men det är ju nakna flickor på alla! Finns det ingen annan?” Kesrtin skrattade och sa att det var precis vad hon tänkte.

Nåväl, i vetenskapligt syfte har jag nu köpt vad som finns i tidningshyllorna, både med och utan flickor på omslaget. Undersökningen har gett följande resultat:

Slitz (flicka i bikini på omslaget) – meninglös tidning. Syftet verkar mest att vara störigt grabbig och vill man se nakna flickor finns det väl andra tidningar som ger mer hud för pengarna. Märklig tidning.
Slitz Man (en påklädd pojke och en halvnaken flicka på omslaget) – gott om mode, men en irriterande grabbighet (”Så blir du kvitt bakfyllenyllet”).
Café (flicka i bikini) – inte så tokig, skippa flickbilderna bara.
King (David Beckham) – har faktiskt också en artikel om baksmälla, men den är mer saklig än grabbig. Artiklarna är svagare än i Café, men på det hela taget den mest tilltalande tidningen. Frågan är om de kan hålla flickorna borta från omslaget?

Bookmark and Share

2 reaktion på “Herrtidningar

  1. I min ungdom – vi talar om tidigt 1950-tal – reste klasserna fem och sex i Nylands skola (i Njurunda kommun) på skolresa till Stockholm. På tåget kom en ambulerande tidningsförsäljare, en ung grabb, och sålde bland annat serietidningar. Jag köpte då mitt första exemplar av Alla Tiders Seriejournal, som innehöll serier som Prins Ibis, Dick Tracy och Kapten Marvel.

    Layoutmässigt och i nästan alla andra avseenden var det en taffligt redigerad tidning. Det fanns dock en insändarspalt, som redigerades av tidningens chefredaktör, som här tecknade sig Kapten Curth.

    Till honom skrev jag och föreslog allehanda förbättringar av tidningen: fyrfärg, vinjetter, samlarserie med mera. Allt förverkligades. Som tack fick jag från tidningen och förlaget, Förlagsaktiebolaget Hansa, en bok om en proffsboxares karriär och levnadsöde.

    Detta har jag också skildrat i en intervju i Seriefrämjandets i år publicerade bok om 1950-talets serietidningar.

    Föga anade jag då vem denne Kapten Curth var. Så småningom har jag blivit varse, att bakom Kapten Curth dolde sig – Curt H:son, vad man än anser om honom och genren en ledande figur i den svenska herrtidningsflorans utveckling.

    Dåtidens herrtidningar, Cocktail, Pin Up med flera, var med senare tiders måttstock ganska oskyldiga alster men lästes förstås med glupande intresse av oss grabbar i galopperande puberteten.

    Senare revolutionerade Curt H:son branschen med alster som Piff och Raff, vilkas innehåll vi inte närmare ska gå in på här.

  2. Pingback: Kerstin Kokk » Modetidningar för män

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>