”Jag har ju jobbat med de här frågorna i tio år”

Idag får jag ett nytt argument att ta till när jag diskuterar på jobbet: ”Jag har ju jobbat med de här frågorna i tio år”. Idag är det nämligen tio år sedan jag började jobba på Systembolaget.

Jag minns att det var en regnig dag när jag började som vikarie. Det var lite förvirrande första dagen och jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till vad folk sa. De första dagarna höll vi på med utskick av försäljningsstatistik och jag fattade snabbt hur det funkade och att det var ett rätt ineffektivt sätt som det gjordes på. Steg för steg började jag effektivisera arbetet, och vad jag gjorde måste ha märkts, eftersom jag fick erbjudande om fast anställning efter mindre än tre månader.

Idag skickar vi allt elektroniskt, men då skulle data skickas även på diskett, fax och på papper. Det som när jag började tog tre dagar att få iväg tar nu några timmar och kvaliteten är mycket högre idag.

Jag har i stort sett haft samma arbetsuppgifter under alla år, det är i år som jag har börjat med nya uppgifter och för tillfället tar det all tid. Mest har arbetsuppgifterna handlat om rapportering i olika former, skapande av analysunderlag, analyser och systemutveckling.

Under dessa år har jag trots att jag gjort samma saker jobbat på fyra avdelningar, två byggnader och suttit i tio olika rum.

En hel rad chefer har jag haft och är nöjd med de flesta. De som jag hade som avdelnings- och sektionschef när jag började, Björn och Björn samt min nuvarande enhetschef Stina är de som jag är mest nöjd med. De är nog de som fått mest utväxling av min arbetstid. Björn och Björn har jag fått arbeta med mycket även efter det att de slutade chefa mig. Ska man vara en bra chef för mig ska man vara bildad, påläst och klipsk och kunna diskutera saker. Förra VD var också väldigt påläst och rolig att diskutera med.

En fråga jag fick för många år sedan fick oväntade konsekvenser. Jag fick en fråga om det fanns något mönster mellan de utbetalningar som skett till dem som var åtalade för mutbrott och vad som syntes i databaserna. Jag gjorde en sammanställning med utbetalningarna och butikens beställningar av några artiklar som fanns på ett kampanjblad med bonuspoängvärden. Det stämde oftast på kronan mellan vad som beställdes en månad och vad som utbetalades månaden efter. Det fick jag först vittna om i tingsrätten 2005 och senast i hovrätten 2008. Det var verkligen ingen trevlig upplevelse att vittna i tingsrätten, men i hovrätten gick det snabbt. Jag såg senast i vintras en av de dömda i pressen, där han fortfarande förnekade sin skuld. Ynkligt.

Nu har jag ju inte jobbar tio år effektiv tid, utan varit hemma med Viggo och Klara också. Det var när jag var hemma med Viggo som muthärvan exploderade i media och det var rätt tungt att följa det via medierna. Viggo hade inte så mycket att säga om saken. Ansvaret hamnade till slut där det hörde hemma: hos brottslingarna.

Om det är något jag gärna hade gjort under dessa år, så hade jag gärna fått använda mina språkkunskaper mer. Några gånger har jag fått prata eller skriva på ryska, talat stapplig engelska på telefon, men en gång har jag faktiskt pratat skotsk-gaeliska med en irländska som hade ett äktiriskt namn.

Jag har inget jätteförråd av anekdoter, det får man inte vid Kungsträdgården, men jag har varit på en resa till Värmland som förutom sjukhusbesök mitt i natten även medförde förhandlingar om sopor på en nudistcamping (men just de sakerna var det inte jag som gjorde). Den enda utlandsresa jag har gjort i tjänsten gick till Puttgarden och Helsingør, men det kanske ska gå att komma lite längre nästa gång?

Tio år på jobbet betyder även tio år som tågpendlare. I onsdags fick jag för första gången på dessa år evakuera ett tåg på linjen och klättra över till ett annat tåg. Det hela var rätt odramatiskt, men eftersom jag egentligen var på väg för att hämta barnen var det ändå oroligt. När jag förstod att tåget satt fast hade jag hittat en nödhämtare i form av morfar som kunde hämta barnen, men han skulle iväg senare, så det fanns en tidspress trots allt. Det var andra gången som jag var tvungen att hitta nödhämtning, för det mesta går tågen väldigt bra.

Jag trivs väldigt bra med pendlandet. Särskilt efter att MP3-spelarna kom är det för det mesta väldigt trevligt att sitta i lugn och ro med musik i öronen och kunna plugga som jag har gjort 50-100% några terminer, eller bara läsa böcker. Det är väldigt skönt att slippa höra allt stoj runt omkring och kunna få koncentrera sig på det man för tillfället helst vill göra. Rätt ofta är det man helst vill göra att sova och jag är en mycket van fåtöljsovare nu. Ibland när jag inte lyckas somna i sängen brukar jag pröva med att sätta mig i en fåtölj ett tag. Det blir dock aldrig lika bra som på tåget.

Tio års jobb betyder även tio års luncher. Vi har personalrestaurang och det är en välsignelse. Jag avskyr när jag tvingas gå ut och äta eftersom det tar sådan tid. När vi är flera som ska iväg så brukar jag säga att jag är för lunchdiktatur; jag går dit de andra bestämmer utan att knota. För tillfället har jag faktiskt ledsnat på personalrestaurangen och har med mig matlåda. När jag själv bestämmer lunchmat blir det samma sak varje dag i några månader. Jag försöker komma undan när folk undrar om det inte är enformigt med att det faktiskt inte smakar identiskt varje dag, men jag hade ärligt talat inte haft något emot ifall det verkligen gjorde det. Det är ju gott!

Min gissning om framtiden är att det säkert kommer att komma förändringar, både inifrån och utifrån. Företaget har en ny VD och snart en ny strategisk plan, det kommer säkert att märkas och omvärlden förändras hela tiden och det driver också förändringar. Och min inställning till det är: det blir nog kul.

Bookmark and Share

4 reaktion på “”Jag har ju jobbat med de här frågorna i tio år”

  1. Du är alltså förändringsbenägen i fråga om jobbet men inte i fråga om lunchlådan.

    Tack, annars, för ett tioårsklipp ur dina memoarer!

  2. Tiden går snabbt… och även jag har nu varit anställd av samma bolag (rätt nära också… dock SYSteam) i 10 år!! Mycket rolig och underfundig sammanfattning av perioden… och kan ju känna mig nöjd med att nästan fått plats i din 10-års krönika som en av ”nödhämtarna”! :) Grattis till de 10 åren från en annan 10-åring! /Erik

  3. ”jobbat med de här frågorna i tio år” OK , men när jag läser hittar jag inte några svar på frågorna.
    Var finns de? eller finns det inga svar. Livet går bara vidare som vanligt, tio år till?
    Var det ungefär som i DDR? Men för 20 år sen gjorde vissa ett lugnt uppror. Samlades i Nikolaikyrkan i Leipzig och gick sen ut o demonsterade: Wir sind das Volk.
    Det blev inte som man tänkt sig. men i alla fall en förändring. Något att tänka på, eller…

  4. Oj vad tiden går fort. Fin sammanfattning av 10 år på en arbetsplats. Lycka till med fortsättningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>