Stockholm halvmaraton 2011

21098 meter genom Stockholm hade jag laddat för i tre månader. Träningen hade på det hela taget gått väldigt bra och jag hoppades på en tid mellan 1:57 och 1:58, men huvudmålet var att komma under två timmar och att ha roligt under loppet.

Jag hade missat i planeringen och hade inte kunna köpa samma energigel som jag haft under långpassen (och att byta märke till loppet är ju otänkbart…) så jag fick åka iväg och fixa det på förmiddagen. Jag köpte en del godis också. Jag var alltför uppe i varv för att lyckas göra någon lagad mat hemma och köpte en wrap på stationen istället. Tåget var för övrigt proppfullt och personalen bad om ursäkt över att ingen tänkt på att det kunde vara dumt att köra med kortare tåg när det var ett stort lopp i Stockholm och önskade oss sedan lycka till.

Att jobba vid Kungsträdgården var guld värt, i och med att jag kunde byta om och ta det lugnt alldeles vid starten. När jag gick till starten och såg de långa köerna till bajamajorna uppskattade jag att jag hade kunnat klara av det på en riktig toa på jobbet. Efter att jag hade bytt om åt jag lite godis, pratade med en av kollegorna som skulle springa och drack kaffe och lite sportdryck. Innan jag gick ut gick jag upp och nedför trapporna för att värma upp.

Starten var på Norrbro och startgrupperna samlades nedanför slottet. Vädret var soligt och det kändes varmare än jag hade trott det skulle vara. Jag har vant mig vid att ha vatten med mig när jag springer långt, så jag var inte orolig för att bli uttorkad. Mängden folk var enorm och jag började bli orolig för hur det skulle gå att hålla mitt måltempo på 05:30. När starten gick tyckte jag att det gick väldigt lusigt, men det kändes inte som det vore någon idé att försöka tränga sig fram. Alla runt omkring verkade hålla samma tempo och gatan (Malmskillnadsgatan) var trång. Sedan sprang vi in i Klaratunneln och GPSen tappade signalen. Jag hade tänkt ut i förväg att jag skulle starta ett nytt varv på klockan när vi kom ut ur tunneln för att snabbt få en fräsch uppgift om tempot. Efter tunneln började det gå snabbare och när vi passerade 2 km kunde jag se att jag låg rejält efter mitt schema, ungefär två minuter! En liten panikunge kväste jag eftersom jag kände att det gick riktigt bra i det tempot jag höll, men jag förstod att min strategi för loppet var helt omöjlig att fullfölja. Jag hade tänkt hålla 5:30 fram till 15 km och sedan öka. Nu fick jag ligga på i ett tempo som låg på 5:05-5:15 på de flata partierna för att hämta in den tid jag hade förlorat.

Jag var också förvirrad av vad som stod på klockan och vad för siffror som visades vid kilometerpasseringarna eftersom jag inte såg alla kilometermärken. Vid 5 km låg jag 37 sekunder efter mitt schema, men här kom nästa panikunge. Farthållarna för 2-timmars sluttid kom ikapp och sprang förbi! Jag skulle ju komma flera minuter före dem var ju planen. Upp för Flemminggatan kämpade jag mig ikapp dem och sedan förbi (догнать и перегнать!) och fortsatte i samma tempo. Vid 8 km var jag förundrad över att jag kunde hålla ett så högt tempo och hoppades att det skulle räcka hela vägen. Under loppet tryckte jag i mig energigel var trettionde minut och vatten efter behov, men i små doser så att jag inte skulle bli nödig. Vid 10 km låg jag exakt på mitt schema och kunde slappna av och mata på i samma tempo som jag hade fått upp nu.

Fram till backarna på Söder efter 17 km var det skönt nog händelsefattigt. Jag höll ett tempo som jag inte trott varit möjligt och drack lite då och då. Men i backen upp mot 18 km fick jag håll. Jag får ju aldrig håll! Jag kontrade med några slurkar ur en av flaskorna med Resorb. Håll kan vara kramp och kramp kan bero på magnesiumbrist, så lite mineralrikt vatten borde göra susen tänkte jag. Placebo eller klinisk effekt, det vet jag inte, men hållet försvann. Jag hade inte koll på att det skulle komma fler uppförsbackar på Söder efter den första, och det kändes tröstlöst när jag såg den sista, men jag visste att det inte var långt kvar och bet ihop.

Nedanför Götgatsbacken fick jag håll igen och kontrade med Resorb. Någon hejade på en ”Bosse” och jag låtsades att det var jag. Min kollega Jenny som spelade på ett flak här vinkade när jag passerade och jag körde en långspurt längs Skeppsbron och upp på Norrbro. Jag hade mest koll på tempot, så när jag passerade mållinjen och stoppade klockan och såg att den stannat på 1:55:22 trodde jag inte mina ögon. Det var långt under det jag trott var möjligt. Jag gick med stela ben på små moln och hade den största glädjekicken sedan Klara föddes. Det var helt underbart.

När jag kollade på resultatsidan kunde jag se att jag tagit mig från plats 5757 vid 5 km, 5167 vid 10 km, 4886 vid 15 km, 4692 vid 20 km till plats 4681 i mål. Medeltempo blev 5:29, en tid jag är jättenöjd med. Karta över mitt lopp finns här.

Bookmark and Share

En reaktion på “Stockholm halvmaraton 2011

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>